Talande trumpet
Rune grammofon
Arves trumpetspel, som är inspirerat av den japanska flöjten shakuhali, ligger nära den mänskliga rösten, barnets jollrande. Han framför en minimalistiskt, svävande monolog på en bädd av samplingar och återhållen elektronik. På titelspåret, med stänk av gambelanmusik, sjunger han nära trumpeten, kvidande och språklöst. Men på avslutningsspårets Paridade, en traditionell sång från Arves nordnorska hemtrakter med Anna Maria Frimans vokal, tycker jag mig urskilja ord som sorgsen och utan. Arve Henriksens nionde soloalbum överraskar inte, vilket är helt okej. Han har skapat sitt eget sätt att berätta sin historia. Det är allvarligt, melankoliskt och vackert utan att vara ytligt.
Jan Anders Jatte