Tillbakalutad postklassisism
Tom Kerstens` G Plus emsemble
Utopia
Playground
Professor Krestens gitarr, plus stråkvartett och elektronik
framför kompositioner av Joy Talbot
(tidigare med i Divine Comedy) och John Metcalfe (medlem i Durutti
Column). Joy Talbots spår är vackra, svala och så flyhänt flyktigt fjäderlätta att jag allt som oftast själv börjar
sväva iväg och tänka på något annat.
Som bäst påminner det om Clogs som har ungeär samma sättning men Talbots tonsättningar känns betydligt ytligare.
De sex spåren av Metcalfe fängslar mer. Här finns minimalistisk svärta och
en viss disharmoni som i Number 88 med enbart gitarr och hackig ljudlöshet. Riktigt gripande är As She Fall – en skildring av moderns hastiga död – med tunga stegrande stråkar och stilla avtagande slut.
Jan-Anders Eriksson