Rymlig isländsk tillståndsmusik
Jóhann Jóhannsson
Fordlandia
CAD
Liksom islänningens förra skiva med den lätt ironiska (?) titeln IBM 1401, A User´s Manual är Fordlandia fylld av storslagen och ödesmättad romantik. Kompositionerna inleds ofta ytterst stilla med en enda vibrerande ton för att sakta byggas på med mer och mer stegrad orkestrering. Det inledande titelspåret tar över minuten på sig innan Jóhannsson börjar bre på riktigt ordentligt med mörka stråkar och tunga orgeltoner så att den där magnifika känslan infinner sig. Men det kan också, som i folkvisestycket Melodia (iii), vara ett så sprött och ömsint handlag med tangenterna att det känns som om självaste Jan Johansson suttit vid pianot. Även om Fordlandia inte når upp till de riktigt sfäriska höjderna dit ”IBM-plattan” med den gripande The Sun Gone Dime And the Sky´s Turned Black nådde så är det helt klart värt besväret att försöka tränga in i Jóhannssons förtrollande rymd med dess sugande svarta hål.
Jan-Anders Eriksson