Innerligt förföriskt
Gabi Lunca
Sounds From a Bygone Age Vol. 5
Asphalt Tango
Om ni mot förmodan inte visste det så vet ni det nu; den allra känsligaste musiken över huvud taget gjordes av romer under Rumäniens kommunisttid där den spelades in på bolaget Electrecord.
Åtminstone känns det så när jag återigen låtit mig förföras och gripas av en utgåva i serien Sounds from a Bygone Age. Tidigare har serien gett oss utsökt och innerlig sångkonst från Dona Dumitru Siminica och Romica Puceanu.
Men frågan är om inte volym 5 med Gabi Lunca är den allra skönaste. Hon är mer återhållen och avslappnad än sina föregångare i serien. Hennes rörande lätt hesa ljusa röst svävar över ett ytterst sensibelt ackompanjemang av dragspel, cymbalom, fiol och bas. Ion Onorius dragspel kan till och med vara det snyggaste som någonsin spelats in och inledningsspåret Omul bunn n-are Noroc (The good have no luck) med sin flyende, svävande dansanta, lätthet det musikstycke som på senare tid fått mig att komma allra närmast det buddistiska svävandet.
Jan-Anders Eriksson