Marius Neset
Birds
Edition
Fjordfri jazzentusiasm. Är Norge bäst inte bara i skidåkning utav även när det gäller att få fram kreativa jazzmusiker? Albumet Golden Xplosion från 2011 lyfte fram Marius Nesets som den mest begåvade norske saxofonisten efter Jan Garbarek. (Neset har dock inte mycket gemensamt med den svala fjordjazzen). Den nya utgåvan Birds bekräftar de höga förväntningarna. Här finns influenser från alla håll; Mingus, John Surman, Zappa, Stravinsky, Steve Reich, Ornette Coleman. Ja, ibland låter det som en signatur till sportradion. Omsorgsfulla arrangemang avbryts tvärt av fria improvisationer. Den inledande titellåten till exempel inleds med ett dragspel, sedan alltmer av hetsigt stegrande minimalistiskt blås, men just innan ett väntat crecendo; plötsligt Neset med enbart tenorsax till bas och trummor sedan ett alltmer ökande blås och… ja, så där håller det på stycke efter stycke. Önskar man då inte mer allvar-svärta och mindre tvära kast,lek och fantasi? Nä, faktiskt inte, Birds växer – än så länge – för varje lyssning och gör mig på ett oroväckande gott humör.
Jan-Anders Eriksson