Strupsång från Mongoliet I en liten träkyrka, en mörk decemberkväll för Stilla luta och kärv fiol inleder innerligt stycket ”Constraint of two countries” Jan Anders ”Jatte” Eriksson 
”Jangar”, Khusugtun. Buda Musique, 2021
tio år sedan i en by i norra Norrbotten, vibrerade strupsången stark. Musikerna i gruppen Khusugtun hade kommit till den årliga Nattfestivalen i Korpilombolo direkt från London. Hänförd av upplevelsen införskaffade jag då deras första album ”Khusugtun – Etnic Ballad Group”. I deras nya och andra album ”Jangar” är både seriositeten och sättningen densamma som då. Och lika drabbande med sina röstekvilibrister i melodiska slingor, ackompanjerade av hästhuvudsfiol, olika mungigor, cittra, luta och flöjter men även den afrikanska djembetrumman.
(Khoyor nutgiin erkh). Sedan brakar hela gänget in med galopperande sväng och
grov rosslig strupsång. I ”Echoes of mouth harps” får vi en trolsk uppvisning av instrumentet mungiga, en akustisk kör av metall-och bambugigor ackompanjerar stämband och strupar. En hyllning till kamelen, ”Temee”, inleds med strupstämsång
följd av en vilsam ballad med gruppens enda kvinnliga medlem. Hetsande, pockande, stränginstrument driver på ett stegrande sväng. Pärlan i albumet är avslutande
”Praise song to the Altai”. Denna lovsång till området Altai (som sträcker sig in i
Ryssland, Kazakstan, Mongoliet och Kina) blir som en vandring i dess natur. Här
hörs vemodigt nynnande och uppsluppen glädje från strupens många ljud, landskapets allehanda läten, som kvittrande och hesa fåglar, lockrop och porlande bäckar.
Man blir glad!