John Surman
Saltash Bells
ECM
Överdubbningsgenialitet
Okej då, genialt må vara ett allt för ofta använt ord. Här är det dock befogat. John Surman lägger lager på lager av tenor-, alt-, sopran- barytonsaxar, olika klarinetter, munspel, syntar, loopar etc och och låter dom varsamt och ömt befrukta varandra. I den hypnotiska Sailing Westwards drivs man med vindfyllda segel och en obeveklig dansant puls in i ett saltstänkt filmiskt landskap. Där når Surman samma befriande känsla som i Edges of Illusion från LP:n Upon Reflection från 1979.Titelspårets pastorala landskap med fåglar, bräkande får, spröda klockor har också en dov basklarinett och en mörk bourdunstämma. Stycket Aelfvin med enbart barytonsax ger en stämning av logdans och gammeltjoho. 1995 kom Surmans förra soloprojekt A Biography of the Rew Absalon Dawe. Återkomsten med Salthas Bells var värd att vänta på.
Jan-Anders Eriksson