DOM GUDARNA ÄLSKAR DÖR UNGA 2
Lee Morgan – trumpet
född 1932 Philadelphia – död 1972 i ett svartsjukedrama
Liksom trumpetkollegan Booker Little var Lee Morgan ett ytterst brådmoget geni; Innan 15 professionell musiker, vid 17 medlem i Dizzy Gilliespies band, som 18-åring spelade han in på Blue Note som ledare för en egen grupp. 1957 medverkade Lee på, vad många anser vara de bästa jazzspår som någonsin spelats in, John Coltranes Blue Train (Blue Note CD).
<iframe width=”420″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/T5jFPrx51Dc” frameborder=”0″ allowfullscreen></iframe>
1958 ersatte Morgan den förolyckade Clifford Brown i Art Blakeys Jazz Messengers. Med Blakey hörs han bland annat på hitalbumet Moanin (Blue Note CD). 1960 spelar han in ett album för bolaget Vee Jay, Heres Lee Morgan! återutgivet bl.a med titeln Expoobident (Carly CD). På Heres Lee Morgan! börjar man ana de funkiga, soulinspirerade tongångar som skulle blomma ut för full på Sidewinder (Blue Note CD) tre år senare. Plattan kom till efter det att Lee hållit sig undan i hemstaden Philadelphia där han ett par år vilat sig från narkotikan. Återkomsten blev stark. Sidewinder med bland annat Joe Henderson på tenorsax och inte minst Bobby Higgins på trummor, är en blandning av funk, cha cha cha, rythm & blues, latinamerikanskt, mainstreamjazz, improvisation och soul. Det sitter som ett spett redan från första takten. Drivet är kraftfullt men samtidigt elegant avspänt, eggande, lekfullt och oerhört dansant. Partymusik av yppersta klass med ett tidlöst grove.
Just Sidewinder – som till och med användes i en bilreklam -sålde stort. Det här var en tid då jazz fortfarande snurrade flitigt i jukeboxar. Men de efterföljande plattorna som Rumproller från –65 (Blue Note CD) håller lika hög klass. En fin samling av den funkiga Morgan får man på Lee Morgan Blue Breakbeats (Blue Note CD) som innehåller ett urval av Morgans inspelningar från 63 (Sidewinder) till 68 (Caramba). Medmusiker är förutom Higgins som spelar på samtliga spår, bl.a. Joe Henderson, Hank Mobley, Herbie Hancock och McCoy Tyner.
Lee Morgan var en ytterst dynamisk och karismatisk scenperson. Den tekniskt briljante trumpetare Freddie Hubbard klagade på att så fort Lee intog scenen försvann alla andra in i hans skugga. Kanske bidrog det också till hans tidiga död. 1972 sköts han under ett klubbframträdande av en före detta flickvän och avled omedelbart.
Jan-Anders Eriksson